Bo på hotell och spara pengar

Att resa är för många svenskar ett stort intresse och det är därför inte konstigt att många spara pengar för att göra just detta – men med bra rabattkoder och erbjudanden kan du också spara pengar medan du reser! På Hotels.com kan du hitta schyssta rabattkoder att använda till din nästa bokning!

Hotels.com besök deras sida när du bokar hotell!
Hotels.com besök deras sida när du bokar hotell!

Hur vi vill ha våra semestrar är olika, en del föredrar att åka till ett ställe och stanna där hela tiden, medan andra vill resa runt och uppleva olika platser inom ett land eller en hel region. Oavsett vart folk reser är dock boendet för många en central och viktig del av resan och det är ofta hit en stor del av reskassan går. En del passar på att bo lyxigt med allt från mat till aktiviteter ordnade, medan andra väljer hotell helt efter vart det är lägsta pris. Oavsett vilken variant du föredrar eller till vilket land du ska resa, kan du med hjälp av rabattkoder på Hotels.com spara pengar på din bokning och få mer pengar över till andra aktiviteter, shopping eller upplevelser på resan.

Hur rabatter på hotell ser ut är olika, det kan handla om allt från dagens erbjudande till extra låga priser på sista-minuten alternativ. Innan du väljer ett alternativ att boka är det smart att se över vad som verkligen ingår i priset, då vissa hotell kan vara dyrare men till exempel servera gratis frukost medan andra hotell tar ut en extra avgift eller inte serverar mat alls. Vart hotellet är lokaliserat är också viktigt, speciellt om du reser utan bil och är beroende av kollektivtrafik eller har planerat att främst promenera.

Svenskarnas shopping – Att minska slöseri

Vi svenskar är väldigt glada för att shoppa och har alltid varit, året om. Mycket shopping kan vara mindre genomtänkt och resultera i ett stort slöseri, hur många har inte shoppat något som man ”egentligen inte behöver”?. De senaste åren har tillgängligheten för shopping utvecklats från butikernas öppettider till att vara tillgängligt 24/7 via internet, så kallat e-handel. E-handeln har verkligen tagit svensken, världen, med storm, säkra betalningar samt snabba leveranser och oftast bättre priser än de fysiska butikerna är anledningen.

Framtåg av stora jättar som Zalando marknadsför sitt modevaruhus överallt, om det så är TV, aftonbladet, Facebook eller någon annan mediekanal så ser man Zalando, menar 9/10 svenskar känner säkerligen till deras e-handel? För att minska ett slöseri, eller det är kanske fel ordval men för att göra det lite billigare när du handlar online så finns rabattkoder. Rabattkoder är en kod som du anger i varukorgen oftast precis innan du skall betala för att få en rabatt på en eller flera varor i din varukorg. Zalando är inget undantag och givetvis kan du exempelvis här hitta Zalando rabattkod.

Zalando.se
Zalandos modevaruhus är gigantiskt – här finns allt! Glöm ej använda rabattkod om du handlar.

Du kan läsa mer om e-handel i allmänhet hos ehandel.se, det är ganska intressant att se och följa utvecklingen.

Den här ökade tillgängligheten av shopping som e-handel har tillfört kommer det öka slöseriet av svenskar? Det tror jag. Givetvis har omsättningen för detaljhandeln i helhet ökat varje kvartal sen ja forever.

Visste du att du numera till och med kan handla mat från ICA online eller något annan matbutik? Du kan till och med köpa ett spillrans ny villa online om du så vill det, du kan köpa allt med andra ord framför datorn, mobilen eller läsplattan hemma i soffan.

Hur kommer detta påverka samhället i framtiden? Den yngre generationen? Kommer vi se fler och fler fysiska butiker gå i graven eller kommer man kombinera e-handel med de fysiska butikerna för att nå kunden på alla plan? Frågorna är många och egentligen kan väl bara framtiden utvisa hur Zalando och andra stora jättar kommer till att förändra vår syn på shopping föralltid.

Samlingarna – Ett stort slöseri

Tavlan i Hörby

Det var som hämtat från satirserien Starke Man.

Kommunalrådet i Hörby gav en bekant i uppdrag att porträttera honom som romersk legionär, som en del av en jättetavla som ska pryda kommunhuset. Ingen upphandling skedde. Kostnad: 600.000 kronor.

Jag har begärt ut konstnären Johan Falkmans skiss till tavlan som allmän handling. Den finns nu i museets samlingar. Se den under bilden på kommunalrådet Lars Ahlkvist (M).

Skånska Dagbladet har samlat alla sina artiklar om tavlan på länken nedan.

Mer information

Kommunala drömmar auktionerades bort

Politikerna hade en dröm. Hällefors i Bergslagen skulle bli ett internationellt kompetenscentrum inom industridesign, som skulle locka 25.000 besökare om året. Utländska gäster skulle flyga in via Örebro.

Efter att kommunen åkt utomlands på inspirationsresor togs det första spadtaget till Formens Hus 2002.  Fyra år senare hade 64 miljoner kronor i bidrag pumpats in i projektet – det mesta från EU, som det heter. Nu skulle verksamheten stå på egna ben.

– Det kommer inte att bli några problem. Verksamheten kommer att kunna bära sina egna kostnader. Vi ska satsa på konferenser och betalande besökare, konstaterade en av initiativtagarna.

Den 26 mars 2012 begärde Formens Hus i konkurs. Trots att det fanns intresse att hålla samman den unika designsamlingen auktionerades den ut på Bukowskis den 15 november.

Bland annat såldes en intakt sjukhusrumsinredning av Alvar Aalto. Slöserimuseet hade ingen chans i budgivningen, men vi kan i alla fall visa ett fotografi.

Kvar i Hällefors finns nu bara två autentiska 50-talslägenheter. Nu funderar kommunen på vad man ska göra med de tomma lokalerna. Den kommunala näringslivsutvecklaren har en idé:

– Det finns väldigt många ”lek och busland” i Sverige just nu. Man kanske kan återuppfinna ett sådant land där man försöker hitta en symbios med design också. Inte bara leka, utan leka och lära.

Hällefors kommun har kompetens inom bidragsentreprenörskap. En egen insats på 20 miljoner kronor i projektet genererade 60 miljoner kronor från EU med flera. Kanske blir det ett lekland för kommunala bidragsentreprenörer i de vackra lokalerna? Det kan säkert locka en och annan studieresa från grannkommunerna.

Läs mer:

http://www.formenshus.se/docs/PDF/Information/stiftelsens-bidrag.pdf

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=159&artikel=5236393

http://www.svd.se/kultur/design-ska-fylla-halet-efter-bruket_399187.svd

http://blog.svd.se/kultur/2012/11/16/sorgeskutt-och-pengaklirr-i-designvarlden/

http://na.se/nyheter/hallefors/1.1713492-designsamlingar-ska-nu-saljas-av-bukowskis

http://na.se/nyheter/hallefors/1.1324312-hallefors-vill-ha-kvar-formens-hus

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=159&artikel=5236393

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=159&artikel=3507593

http://bergslagen.etc.se/nyhet/40-miljoner-tack-vare-formens-hus

http://www.smp.se/nyheter/vaxjo/mobelriket-overklagar-konkurs(3237752).gm

http://www.smp.se/nyheter/vaxjo/article1688078.ece

http://www.bukowskis.com/news/336-sanatorierumsinredning-av-alvar-och-aino-aalto-villkorad-forsaljning

Den opublicerade debattartikeln för 125.000 kr

I september avslöjade Aftonbladet  att Arbetsförmedlingen betalt 125.000 kronor för en spökskriven debattartikel som var så dålig att den inte kom in i tidningen.

Arbetsförmedlingens  kommunikationsavdelning har en budget på 100 miljoner kronor och 55 anställda.

Man skulle kunna tro att någon av dem kan skriva en debattartikel. Man skulle kunna hoppas att någon av dem i alla fall kan upphandla en debattartikel av någon som kan skriva en. Man skulle kunna annars misstänka att de inte är lika snåla med dina pengar som med sina egna.

För det var ingen engångsföreteelse. Aftonbladet avslöjade också att Arbetsförmedlingen betalat pr-byrån Gullers Grupp 150.000 kronor för ”arbete med utkast av DN-debattartikel”. Det var vara det att DN inte ville ha artikeln.

Totalt fakturerade Gullers Grupp Arbetsförmedlingen 14,2 miljoner kronor för ”rådgivning” under 2011, enligt Publikt. Debattartikeln som aldrig publicerades skrevs av företaget Baluba, som  fakturerade Arbetsförmedlingen 36 miljoner kronor under mindre än ett år. Så visst skapar Arbetsförmedlingen jobb, som Petter Birgersson konstaterade.

På Slöserimuseet i Garpenberg finns nu i alla fall debattartikeln som aldrig publicerades inramad på väggen. Det är ju i alla fall du som har betalat.

Bilden på Angeles Bermudez-Svankvist är tagen av Magnus Pehrsson och hämtad från Arbetsförmedlingens hemsida.

PS: En redigerad variant av artikeln publicerades till slut på debattsidan Newsmill

Inbjudningskortet för 195.000 kr

När Stiftelsen för Strategisk Forskning firade sitt 15-årsjubileum kostade enbart de exklusiva inbjudningskorten i plexiglas 185.000 kronor.

Heliumballongerna gick loss på 138.346 kronor, men de finns förmodligen inte kvar.

Slöserimuseet söker därför ett av inbjudningskorten att inkludera i museets samlingar över slöseri med skattepengar. Vi har lagt ut en efterlysning på Blocket, som du gärna får hjälpa till att sprida: http://www.blocket.se/vi/44272855.htm

Var du på festen, eller känner du någon som var? Tack på förhand!

Läs mer hos DN som avslöjade historien.

PS: På Slöserimuseet finns nu heliumballonger för den som interaktivt vill uppleva sin egen forskningsfest.

Fotografi från festen: Johan Heikensten, Staffan Jerrevång/Stiftelsen för strategisk forskning

Årets dyraste coach – 80.000 kr om dagen

Kathleen Hamblin är årets dyraste coach. Hon kostade 80.000 kronor – per dag – när biståndsorganet IDEA anlitade henne. Tala om ekonomiskt bistånd.

I juni slog några anställda på IDEA larm till tidningen OmVärlden, och avslöjade miljonrullning med biståndspengar. Det handlade om konsulter, som till exempel fick 497.000 kr om året för att vara tillgänglig en dag i veckan. Det handlade om dyra representationskontor,  som exempelvis det i Bryssel som öppnades trots att IDEA redan hade ett kontor på plats. Chef för det nya kontoret blev en chef som ansetts olämplig i Stockholm. Han fick behålla sin skattefria lön på 109.000 kr i månaden.

I oktober var det dags för nya avslöjanden. Utländska chefer på Stockholmskontoret bodde på Sheraton, istället för att använda någon av de övernattningslägenheter som IDEA redan hade.

Och så var det som sagt coachen Kathleen Hamblin, som fick 80.000 kr för att coacha IDEA:s generalsekreterare. Mellan 2007 och 2009 fakturerade hon 2,6 miljoner kronor. Ingen offentlig upphandling har gjorts av dessa tjänster och OmVärlden har inte fått ta del av något resultat eller utvärdering av hennes arbete.

OmVärlden konstaterar att Sverige varit den i särklass största finansiären sedan Idea startade 1995. 2011 bidrog UD med 49 miljoner kronor från biståndsbudgeten. Genom ett beslut i riksdagen betalar Sverige dessutom hyran för kontorsbyggnaden Strömsborg.

Genom ett så kallat ”värdlandsavtal” är de anställda på IDEA garanterade immunitet och skattefrihet.

Läs mer på Slöseriombudsmannens hemsida.

Vargflytt för två miljoner

Varghonan G82-10, mer känd som ”Flyttvargen”, har flyttats från sitt revir tre gånger. Varje gång har hon vandrat tillbaka. Flyttarna har hittills kostat två miljoner kronor. Det rapporterade Dalarnas Tidningar i mars.

Att det är svårt att flytta vargar är ingen nyhet. Det konstaterade Naturskyddsföreningen – som är positiva till varg – redan 1979. Det visar dokument som Vargfakta tagit fram:

”Erfarenheter från vargflyttning visar att det är nästan omöjligt att förbereda en flyttning så att vargarna stannar där de släpps. De tenderar att dra sig hemåt mycket snart, så kallad ”homing”.

En av mötesdeltagarna var Anders Bjärvall, som senare varit chef på Naturvårdsverket. Han är fortfarande skeptisk till vargflytt, när tidningen Jakt & Jägare intervjuar honom.

Min slutsats är att man inte ska hålla på och flytta vargar. De tenderar att gå hem och de ställer till problem där de hamnar. Dessutom möter de faror som de inte har lärt sig att hantera.

Kunskapen borde alltså finnas på Naturvårdsverket som  fortsätter att flytta vargar hit och dit, till en kostnad om hundratusentals  skattekronor varje gång.

43 miljarder bortslösade från EU

43 miljarder kronor. Så mycket betalades felaktigt ut från EU, enligt den granskning från EU:s  revisionsrätts som publicerades i november.

För artonde året i rad kan inte revisionsrätten tillstyrka ansvarsfrihet för unionen.

Sverige betalade 31,3 miljarder kronor till EU 2012 och fick tillbaka 13 miljarder kronor, enligt EU-upplysningen. Enbart de felaktiga utbetalningarna motsvarar alltså drygt dubbelt så mycket som svenska skattebetalare skickar till Bryssel.

Som bloggaren Henrik Alexandersson konstaterar på Nyheter 24:

”Hade detta varit i ett privat företag hade polisen blivit inkopplad. Men nu handlar det om den härskande politiska klassen. Den tillåts komma undan med nästan vad som helst.”

Hela revisionsrapporten finns så klart på Slöserimuseet.

Läs mer hos Henrik Alexandersson.

Hoppbackar för 100 miljoner kr

Att sätta sin kommun på kartan är varje kommunpolitikers viktigaste uppgift. I Gävle eldar man upp en halmbock varje jul. I Härnösand guppar världens största flöte.

I min egen hemkommun Falun finns ett av Europas mest kända landmärken – hoppbackarna. Tyvärr är de inte i så bra skick, så Faluns politiker har beslutat att renovera dem för 100 miljoner kronor.

Det beror inte på hårt slitage. Backhoppning är ingen stor sport i Sverige. I det senaste svenska mästerskapet ställde elva hoppare upp. Tre av dem kommer från Falun. I vintras fanns det totalt sex aktiva backhoppare i kommunen.

Det är inte ekonomisk doping av backhopparna som är anledningen till miljonrullningen. Nej, det handlar som sagt om att sätta Falun på kartan.

2015 ska Falun arrangera VM i längdskidor och backhoppning. Ett villkor från det internationella skidförbundet var att hoppbackarna skulle renoveras. I maj 2011 var den rödgröna majoriteten överens om att 80 miljoner kronor skulle satsas i investeringsprojekt kopplade till skid-VM. Notan har dock redan passerat 132 miljoner kronor. Renoveringen av hoppbackarna är den största kostnaden.

Så varför ska Falun satsa på skid-VM?

När jag intervjuade Mikael Rosén, moderat kommunalråd i Falun, menade han att en ort måste vara känd med positiva associationer. Folk ska inte tycka att Falun är en dötrist ort, som han sade, utan en kommun där man kan tänka sig att bo.

Skid-VM ska helt enkelt sätta Falun på kartan. Frågan är om det är effektivt? I så fall borde följande fråga vara en enkel match:

– Räkna upp så många som möjligt av de städer som arrangerat skid-VM under de senaste 20 åren.

Nu är det inte bara skid-VM som ska sätta Falun på kartan, utan dessutom hoppbackarna själva. Som kommunen gärna framhåller är de en så stark symbol att de har avbildats på frimärken, och enligt VM-generalen Sven von Holst hör de till ”Sveriges och Europas mest kända landmärken”.

Vänta. Läs den meningen en gång till. ”Hoppbackarna i Falun är ett av Sveriges och Europas mest välkända landmärken.”

Verkligen? Lutande tornet i Pisa? Eiffeltornet i Paris? Big Ben i London? Och så hoppbackarna i Falun?

Det var jag tvungen att testa, så jag tog med mig fotografier på några välkända europeiska landmärken till USA. Resultatet kan du se i filmen här bredvid.

Ja, som du ser duger hoppbackarna i alla fall till att åka pulka i. Och världens dyraste pulkabacke, för 100 miljoner kronor, ska väl i alla fall kunna sätta Falun på kartan?

Pulkan finns nu på Slöserimuseet.

Hoppbackar för hundra miljoner kronor

Bidragsfusk i det politiska ungdomsförbundet

Hur mycket pizza äter en SSU:are? Den frågan har revisorerna på KPMG funderat över på uppdrag av landstinget i Norrbotten.

Anledningen är den pågående bidragsskandalen där SSU Norrbotten misstänks för att ha fuskat till sig 1,2 miljoner kronor. Under flera år har distriktet sökt bidrag för olika kurser som aldrig genomförts. Några exempel:

– Den 13–18 juli 2010 skulle till exempel ett sommarläger med 32 deltagare ha genomförts på Camp Gielas. Men när revisorerna dubbelkollar med Camp Gielas har ingen aktivitet genomförts hos dem.

– Den 29–31 januari 2010 skulle en utbildning med 30 deltagare ha genomförts på Framnäs folkhögskola, men enligt skolan har ingen kurs genomförts hos dem den helgen.

– Den 5–7 oktober 2009 skulle en kurs ha genomförts på SSU:s expedition i Luleå. När revisorerna försökt styrka det genom kostnader för exempelvis mat och dryck finns inga. Däremot finns en faktura från Hotell Tornedalia i Övertorneå från samma helg. Av fakturan framgår det att åtta SSU:are bott på hotellet – bland annat den kursledare som angavs för den påstådda kursen i Luleå samma helg.

Det är här pizzorna kommer in. Revisorerna har bland annat gått i genom SSU:s kvitton för hamburgare, frukt, snacks och pizzor och jämfört dem med det påstådda antalet deltagare. ”För merparten av de redovisade utbildningarna saknas bokförda kostnader som motsvarar antalet deltagare för vilka man erhållit bidrag”, som det heter på knastertorr revisors-svenska. Hela granskningen finns här.

Landstingsdirektören Gunnar Persson har nu skickat ett brev till SSU och skriver att landstinget ”emotser omedelbar återbetalning av ovan nämnda belopp om 1 200 000 kronor.” SSU krävs också för kostnaden för den externa revisionen, och överväger att kräva ersättning för utebliven ränta. Landstinget börjar nu också att granska åren 2002–2004, och varnar för nya återbetalningskrav.

Fusket avslöjades av Piteå-Tidningen i maj 2012. Därefter gjorde den nuvarande ledningen för SSU Norrbotten själva en polisanmälan (beslutet verkar dock inte ha varit helt självklart). Polisen arbetar utifrån misstankar om grovt bedrägeri.

Vilka S-profiler handlar det om? Enligt Norrbottens-Kuriren är Carina Sammeli en av dem. Hon är försteombudsman för Socialdemokraterna i Norrbotten, och har som revisor i SSU-distriktet undertecknat bidragsansökningarna från 2009 och 2010. Sammeli menar själv att hennes namn missbrukats, och att hon känner sig sviken.

Bidragsfusket sägs ha varit en kultur i distriktet. Enligt källor till Piteå-tidningen har fusket pågått sedan 2004. Det riktar i så fall strålkastarljuset mot riksdagsledamoten Fredrik Lundh Sammeli, som var distriktsordförande 2002–2005. Han svär sig också fri från ansvar.

Bidragsfusket på landstingsnivå ledde till att Piteå-tidningen även började att granska SSU Piteå. Även här har externa revisorer anlitats, och deras rapport lades fram av kommunen i tisdags. Av revisionen framgår bland annat att SSU-föreningen under åren 2005 till 2010 lurat till sig 328 241 kronor. Också detta är polisanmält. En av SSU:s revisorer under perioden är kommunalrådet Helena Stenberg.

Så vad händer nu? I väntan på polisutredningarna kommer tidningarna att fortsätta att nysta upp härvan, och ställa de ansvariga till svars.

En fråga kommer dock tyvärr knappast att ställas: vad hade hänt om pengarna stannat i medborgarnas fickor?

Det är inte en retorisk fråga, utan moralisk.

De externa revisorernas granskning av SSU:s finns nu
här på Slöserimuseet.

PS: Det är inte bara SSU som misstänks för bidragsfusk i Norrbotten. Piteå-Tidningen skriver nu att även Ung Vänster misstänks ha lurat till sig upp emot en miljon för mycket i bidrag, genom påhittade utbildningar med påhittade deltagare.

Reklamfilmen för att få fler att söka bidrag

Under 2011 och 2012 har Försäkringskassan spenderat upp emot tio miljoner kronor på samhällsproblemet att svenskarna söker för litet bidrag.

Årets reklamfilm kostade  1 miljon kr att producera och 4,8 miljoner kronor att sända på TV4 (tillsammans med en film om vabbande). Filmen finns fortfarande att se här på Slöserimuseet.

Det märkliga finns i briefen till reklambyrån Lowe Brindfors. Den anger två problem som reklamen ska lösa. Det första är att öka användningen av självbetjäning. Och det andra?

”Den målgrupp som ansöker om bostadsbidrag är främst unga personer (studenter). Vi vet att det finns en stor grupp barnfamiljer som är berättigade till bostadsbidrag men som inte ansöker. Många av dessa familjer har inte svensk bakgrund och nås inte av informationen om bostadsbidrag.”

Ursäkta, men har jag sett rätt film? Den med studenter från svensk medelklass?

Förhoppningsvis fick jag inte den fullständiga briefen till reklambyrån, för annars är det här ett klockrent exempel på hur man är ovarsam med andras pengar genom bristande upphandling.

Under 2010 lade Försäkringskassan 3,4 milijoner kronor på att få fler ungdomar att söka bostadsbidrag. Kampanjen hette ”Förbättra din status”, och den kreativa idén var att kända personer som Filip & Fredrik skulle hjälpa unga människor att förbättra sina statusuppdateringar på Facebook. Paret fick 500.000 för sin medverkan. Hur mycket Thomas di Leva och de andra kändisarna fick kan du läsa här.

Försäkringskassans reklamfilm för bostadsbidrag

Kommunen eldade upp 93.000 kr

Drygt 93.000 kr sprängdes i luften när Norrtälje kommun skulle sätta kommunen på kartan. Det var kostnaden för specialeffekter när ett nytt badhusbygge påbörjades.

– Vår bedömning är att det är värt pengarna. Det är viktigt att uppmärksamma starten av stora projekt, säger näringslivschefen Dan Löfgren till Norrtelje Tidning.

Och visst, kommunen lyckades ju i alla fall skapa uppmärksamhet. Inte lika mycket som när Gudrun Schyman eldade upp 100.000 kr, men ändå.

På Slöserimuseet finns nu en riktig sprängsten från det pågående badhusbygget i Norrtälje.

Skattepengar till att fiska ut haven – och till att förstöra det som fiskas upp

EU:s fiskefond köpte upp 17.000 ton fisk och skaldjur – bara för att skicka det som avfall. Det visar siffror som EU-parlamentarikern Christofer Fjellner (M) fått fram.

Enligt nuvarande regler fastställer EU:s fiskeministrar lägstapriser och om priserna är lägre går EU:s fiskefond in och stödköper, rapporterade Sveriges Television i oktober.

Fisk och skaldjur som köps på detta sätt ska sedan ”tas bort från marknaden” och ”destrueras”. Det betyder att fisken slängs som fiskrens och avfall.

Nu är EU:s fiskepolitik märklig på många sätt. Enbart under åren 1994–2006 spenderade man 1.043.952.296 kronor och 5 öre – det vill säga en miljard kronor – på att subventionera de fiskebåtar som fiskar i icke-EU-vatten, enligt information som Rich European Fisherman begärt ut.

Skattebetalarna subventionerar alltså först fiskebåtarna som fiskar ut världshaven – och sedan köper skattebetalarna upp delar av fångsten för att förstöra den. Allt för att hålla fiskeindustrin under armarna, så att den fortsätter stötta politikerna.

På Slöserimuseet finns nu ett galleri med några av de båtar som EU:s skattebetalare varit med och finansiera. Fler bilder finns på Rich European Fishermans Facebook-sida.

Fler märkligheter? I december rapporterade Dagens Industri att EU betalar fiskare för att skrota båtar som redan varit tagna ur trafik, att EU subventionerar hamnbyggen som står oanvända och att fiskare först får betalt för att skrota sina båtar och sedan betalt på nytt för att köpa nya.

Sveriges sämsta elbil för 229 kr mil

Norska elbilen Think är den sämsta elbilen Teknikens Värld någonsin testat. Ändå kostar den 332.000 kr.

2009 köpte Gävle kommun in sex stycken. Tre år senare går de inte att ladda och har fått körförbud eftersom det inte finns någon serviceorganisation i Sverige, skriver Gefle Dagblad.

Elbilarna har kostat 229 kr per mil, visar en uträkning som motorjournalisten Tege Tornvall har gjort. Totalt har projektet kostat närmare 3 miljoner kronor.

Visst hör någon av Gävles elbilar hemma på Slöserimuseet. Tyvärr auktionerades de bort för vrakpris i november. Däremot finns hela Teknikens Världs test, med tidningens varning till landets politiker:

”Think again säger vi. Inte minst en uppmaning till de kommuner och statliga institutioner som lättsinnigt slösar skattemedel på denna framtidslösa bagatell.”

Nu vill Gävle kommun satsa på ett ännu större elbilsprojekt med 1.000 bilar. Hoppas de låter någon bilkunnig ansvara för inköpet – eller åtminstone investerar i en prenumeration på valfri motortidning.

Gävleborna kan i alla fall hoppas på att projektet ska gör att kommunen hamnar på kartan som Sveriges bästa elbilsregion.

– I Almedalen utsågs Östersund till Sveriges bästa elbilskommun. Vi kom på delad andraplats, tack vare Shopping Circle-projektet. Men om vi lyckas med det nya projektet kan vi kanske knipa förstaplatsen, säger projektledaren till Gefle Dagblad.

Bilden på Gävle kommuns elbil kommer från projekthemsidan Shopping Circle.

Skatteverket festade och fifflade

”Det finns två typer av företag, dels den typen av företag som Skatteverket har upptäckt, dels de som Skatteverket ännu inte har upptäckt.”

Så sade Skatteverkets generaldirektör för några år sedan.

Och så finns det Skatteverket själva.

I september avslöjade Aftonbladet att Skatteverket haft en regionfest för 3,7 miljoner kronor, men bokfört den som konferens. Därmed slapp Skatteverket att betala 239 350 kronor i skatt. Problemet var att det var helt i strid med Skatteverkets egna regler för hur sådana fester ska bokföras.

Anneli Möller är skattejurist vid Skatteverket och sade till Ekot att hon såg allvarligt på bokföringsmissen.

– Jag tycker att man bör känna till de här reglerna, särskilt om man sitter på en myndighet. Den som bokför borde känna till det här.

Fast det sade hon förstås i augusti, när det gällde en helt annan myndighets festnotor, och innan Skatteverket själva hamnat i skamvrån för samma sak.

Alla är jämlika inför lagen men vissa är mer jämlika än andra. Allra mest jämlika är Skatteverket.

Själva festen då? Vad fick skattebetalarna för 3,7 miljoner kronor? Den hölls på nybyggda Waterfront Congress Center i Stockholm, och innehöll inspirationsföreläsningar, artister, mat, dryck och dans för ungefär 3.000 kr per person.

Och Stockholms regionfest var inte den enda i sitt slag. Totalt hade Skatteverket fem sådana under 2011.

I Jönköping kostade regionfesten 3,4 miljoner kronor, rapporterade Jönköpings-Posten. Det motsvarade 4.300 kr per person – men då fick deltagarna å andra sidan namnlappar för 21.000 kr och en ”På Spåret-lek” med Ingvar Oldsberg för 100.000 kr.

Och så mat och vin förstås. Kanske litet för mycket till och med.

– Det har blivit ett glas för mycket, det tar jag på mig, erkände regionchefen Lars Herder till Jönköpings-Posten.

Kanske är det så här?

Det finns två typer av myndigheter. Dels den typen av myndigheter som avslöjats med slöseri, dels de som ännu inte har avslöjats.

På Slöserimuseet finns nu Skatteverkets allmänna råd om avdrag för utgifter för representation.

Tre kulturchefer får lön för samma jobb

På Slöserimuseet finns en bok med Norgehistorier.  Ibland påminner dikten om verkligheten.

En svensk turist är ute på promenad i Trondheim, när han träffar två män längs gatan. Han blir stående, fascinerad av deras arbete.

Den första norrmannen gräver en grop medan den andra tittar på. Han lägger prydligt jorden i en hög bredvid. När gropen är klar tar den andra norrmannen över spaden, och fyller noggrant igen gropen igen.

Sedan flyttar de exakt tre meter nerför gatan, där de upprepar proceduren. Den första mannen gräver en grop, som den andre därefter fyller igen.

När norrmännen flyttat sig tre meter till, och den förste av dem börjat gräva en ny grop, kan svensken inte hålla sig längre.

– Ursäkta att jag stör i arbetet, men vad håller ni på med här egentligen?

– Vi planterar träd, svarar norrmännen glatt!

– Egentligen är det ett jobb för tre personer, men han som ska sätta ned trädplantan i gropen är hemma och sjukskriven idag. Men det stoppar inte oss, vi arbetar ändå!

I Västra Götlandsregionen står tre kulturchefer på lönelistan för samma jobb. Det kostar skattebetalarna 298.000 kr i månaden, konstaterde Expressen i oktober.

Kristian Berg sparkades från kulturchefsjobbet i december 2009. Han har kostat 3,8 miljoner kronor sedan dess.

Hans efterträdare Claes Rydberg fick sparken i september 2012. Under ett halvår är han arbetsbefriad med full lön och tjänstebil. Därefter får han ytterligare 18 månadslöner utbetalt i en klumpsumma. Totalt kostar hans uppsägning 2,8 miljoner kronor.

Claes Rydberg efterträddes av Sture Carlsson, som är tillförordnad kulturchef tills en ordinarie kommer på plats i sommar.

Hur det ser ut efter det vet ingen. Kanske får Slöserimuseet köpa in en bok med Göteborgsvitsar till adventskalendern 2013.

Miljondopingen av lirarnas lag

Ett av mina livs starkaste idrottsminnen är när Leksands IF förlorade semifinalen mot Färjestad 1997.  När LIF åkte ut Elitserien några år senare följde jag med till Nyköping och liknande ställen för att heja fram laget från ståplats.

Tyvärr hör min matchtröja från den tiden hemma på Slöserimuseet, på grund av klubbens miljonrullning med skattepengar.

Leksands IF har idag 150 miljoner kronor i skulder. I december ansökte man om rekonstruktion för att slippa 50 av dessa.

Miljonskulderna har lirarnas lag dragit på sig trots att klubben fått ekonomisk doping från Leksands kommun under många år.

– Kommunens sålde den nybyggda ishallen till LIF för en krona, trots att den var värd 35 miljoner kronor. Klubben fick också ett investeringsbidrag på 15 miljoner kronor.

– Något år senare höjde kommunen det årliga driftsbidraget till 5,5 miljoner kronor.

– Kommunfullmäktige har också beslutat om ett årligt miljonstöd till Leksands Idrottsförening i form av ett föreningsbidrag. I verkligheten har dock pengarna gått rakt in i bolaget LIF Hockey AB.

– I november i år var ändå krisen så stor att kommunen beslutade om att stötta Leksands IF med ytterligare 33 miljoner under en tioårsperiod. Kommunen betalar 2,5 miljoner kronor extra per år i hallhyra, samt går i borgen för ett lån på omkring åtta miljoner kronor som Leksands IF tar för att gjuta en ny betongplatta i Tegera Arena.

Kan misskötseln bero på att klubben räknar med att kommunpolitikerna ska rädda den gång på gång – eftersom hockeylaget är så viktigt för Leksands rykte? Är det en bra morot för klubben att förbättra sig?

Att Leksands IF har betytt mycket för samhället Leksand genom året är klart. Men kommer laget att ha en positiv eller negativ betydelse för kommunen i fortsättningen?

Jag är född och uppvuxen någon mil från Leksand. Personligen tycker jag att det är en av de bästa platserna i Sverige man kan bo på. Naturen är vacker, människorna är vänliga och flera företag blomstrar.

Men hur attraktiv är en kommun med en sådan kvarnsten om halsen på skattebetalarna?

Alliansen reade bort vårdcentral

2007 sålde Stockholms läns landsting vårdcentralen Serafen till läkarna på vårdcentralen. De betalade 694.500 kronor. Fyra år senare säljer läkarna i sin tur vårdcentralen – men den här gången för 20 miljoner kronor.

Det avslöjade oppositionspolitikerna Birgitta Sevefjord (V) och Håkan Jörnehed (V) i januari i år.

Hur kunde det ske? Det alliansledda landstinget motiverade det låga priset med att en värdering gjorts av det oberoende revisionsbolaget PricewaterhouseCoopers. Revisorerna menade att affärsriskerna var så stora att vårdcentralen bara var värd inventarierna.

Men redan under det första året gjorde Serafen en vinst på fyra miljoner kronor, som följdes upp av nya mångmiljonvinster de följande åren innan vårdcentralen såldes för 20 miljoner kronor.

– Kanske hade produktivitet och lönsamhet ökat under de här åren. Eller också, och mest sannolikt, såldes verksamheten alldeles för billigt. Miljontals kronor av våra pengar slösades bort i en vansinnigt dålig affär,konstaterade Skattebetalarnas ordförande Dick Kling.

– Skattebetalarna är för privatiseringar, men inte för att skänka bort skattebetalarnas egendom.

Mer läsning:
Dagens Arena
Sveriges Radio

Foto: SLL/Eva Nagy

Vanskött djurpark med miljonförluster

I oktober avslöjade Kalla Fakta att den kommunala djurparken i Eskilstuna  vanskött djuren. Dessutom har djurparken gått med  249 miljoner kronor i förlust under de senaste tio åren.

Bakom den 18:e luckan finns den oberoende granskningsrapporten om Parken Zoo, som slår fast att ledningen ljugit, brutit mot regler för djurhållningen och skaffat spektakulära djur inför säsongen för att sedan göra sig av med dem.

”Vid flera tillfällen har djurparken anskaffat nya, ofta spektakulära, arter inför ny säsong för att senare avyttra eller avliva dem. 

Rapporten granskar inte djurparkens ekonomi. Den skulle behöva en motsvarande granskning. 249 miljoner kronor i förlust på tio år tyder på det.

Är det kommunal kärnverksamhet att driva en djurpark?

Läs hela rapporten här

Kommunal etanolflopp kostade miljarder

Den 26 november klubbade Örnsköldsviks kommunfullmäktige igenom 725 miljoner kr i stöd till det krisdrabbade kommunala bolaget Övik Energi. Sammanlagt har kommunen pumpat in 1 miljard kronor – bara under det senaste året.

Det motsvarar i princip vad det kostar att driva alla skolor och betala över 1 300 lärarlöner i kommunen under året, konstaterade Örnsköldsviks Allehanda.

Miljarden från skattebetalarna i Örnsköldsvik är bara det senaste kapitlet i en lång historia, som började med en dröm om att Norrlandskusten skulle prydas av ett pärlband av etanolfabriker.

Eftersom Örnsköldsviks kommunalråd Elvy Söderström sitter i socialdemokraternas verkställande utskott var det inte förvånande att Göran Persson själv invigde försöksanläggningen 2004.

Åtta år senare, och flera miljarder kronor, läggs Etanolpiloten nu ned.

På vägen har Örnsköldviks skattebetalare bland annat varit med om ett äventyr i Tanzania där man skulle arrendera 22.000 hektar för att odla sockerrör. Där hamnade man eftersom försöken att omvandla Norrlands skogar till etanol ännu inte lyckats. Men den afrikanska satsningen beskylldes för ”nykolonialism” och ”brott mot de mänskliga rättigheterna”, så den såldes för 400 kronor.

Och här hemma i Sverige lyckades aldrig försöksanläggningen producera etanol god för produktion i stor skala.

De spruckna etanoldrömmarna är inte Örnsköldsviks skattebetalares enda problem. Satsningen på ett nytt kraftvärmeverk blev dyrare än beräknat.

– 600 miljoner var mycket pengar redan det, men innan man satte ner första spadtaget hade det fördubblats, konstaterade en kritiker.

Vad är våra kommunpolitiker skickliga på? Om de vore duktiga företagare – varför är de inte det istället i så fall, och riskerar sina egna pengar?

Läs mer:

Örnsköldsviks Allehanda
Tidningen Fokus
Tidningen Entreprenör

Bilder från SEKAB

Den statliga byråkratin sväller

När Alliansen var i opposition kritiserade de socialdemokraterna för att regeringskansliet var för dyrt. De ville spara 560 miljoner kr.

Efter sex år med Alliansen har regeringskansliet istället blivit 667 miljoner kr dyrare.

När Alliansen var i opposition föreslog de ett besparingsprogram för hela den statliga byråkratin.

Efter sex år med Alliansen har kostnaderna för den statliga byråkratin istället ökat, visar en rapport från Timbro.

Byråkratin har en inneboende tendens att växa, som C. Northcote Parkinson pekar på i sina satiriska lagar. Det kräver mod och uthållighet av den kvinna eller man som vill bekämpa den. Med två år kvar till valet 2014 är det hög tid för någon sådan att kliva fram.

Tills dess finns Alliansens gemensamma budgetmotion från 2006 på Slöserimuseet.

Säpo – Med rätt att slösa

Bakom 21:a luckan finns en mycket hemlig fest. Den kostade 5,3 miljoner kronor och hade täcknamnet ”Projekt Åland”.

Men den kommer nog mest att bli ihågkommen för James Bond-temat. SÄPO – Med rätt att slösa.

Dagens Nyheter avslöjade hela historien i augusti.

Enbart dekoren kostade 400.000 kronor. Artister som Andreas Johnson och Sissela Kyle kostade 500.000 kronor. Komikern Henrik Hjelt fick 120.000 kronor. Jenny Strömstedt fick 50.000 kr för att moderera, medan Dregen fick nöja sig med 18.500 kr för att spela skivor.

Var det allvarligaste att säkerhetspolisen inte kunde hålla sin hemliga fest hemlig? Eller att festen inte upphandlades – i strid med lagen? Eller att SÄPO försökte dra av nästan en miljon kronor i moms, fast man bara hade rätt till 67.500 kr?

När småföretagare gör misstag med momsredovisningen heter det skattebrott och bokföringsbrott. När SÄPO gör samma sak ”har man brustit i rutinerna”.

Festen var inte första gången SÄPO dribblade med momsen.

Men när DN begärde ut SÄPO:s resultaträkning för att fortsätta granskningen hemligstämplade regeringen alltsammans med hänvisning till rikets säkerhet.

Sagan om Götenebornas skatt

Det var en gång en liten kommun med en stor dröm.

Kommunpolitikerna ville sätta Götene på kartan genom att bygga Medeltidens värld. Tyvärr ville politikerna mer än de kunde. Parken blev ett fiasko som ingen ville besöka.

För att rädda drömmen sökte man upp en trollkarl. Han hette Bert. Trollkarlen lovade att om han fick bygga en sagoborg skulle människor komma från norr och söder. I gengäld skulle politikerna betala trollkarlen i all evinnerlig tid.

Men trollkarlen hade förlorat sina magiska krafter. Sagoborgen lockade heller inga besökare. Parken fick stänga. Drömmen gick i krasch.

Det enda som återstod för kommunpolitikerna var att skylla på varandra. Och att fortsätta betala trollkarlen. Med någon annans pengar.

Medeltidens värld satte Götene kommun på kartan. Som ett hundramiljonersfiasko. Idag vilar hon som en drake utanför staden, och fortsätter att kosta Göteneborna pengar.

Snipp snapp snut, så var sagan slut. Om det nu var en saga.

Julklappsbekymmer? Ge bort en rejäl politikerpension!

Dan före dan!  Julklappsbekymmer? Bakom 23:e luckan finns ett presenttips.

Ge bort en rejäl politikerpension!

EU-kommissionären Cecilia Malmström (FP) har rätt till 22 miljoner kr i politikerpension, avslöjade Dagens Industri i december.

I november gick SVT igenom politikerpensionerna på kommunalnivå, och fann att många kommunpolitiker kan lyfta feta pensioner på hundratusentals kronor – trots att de inte ens fyllt 50 år.

Ett exempel  är Norrköpings förra kommunalråd Mattias Ottosson (S). Han är 41 år. I fjol fick han 370.000 kronor i visstidspension och om han fortsätter i den takten skulle han få ut nio miljoner kronor innan han blir pensionär på riktigt.

Även riksdagsledamöterna har guldkantade politikerpensioner. I maj rapporterade SVT att 37 procent av de som slutade i riksdagen 2010 fortfarande levde på sin så kallade inkomstgaranti.

Ett exempel var Miljöpartiets förra gruppledare Mikael Johansson, som får 37.667 kr varje månad och har rätt till det fram till sin 65-årsdag i mars 2025.

– Jag har egentligen inte sökt något jobb överhuvudtaget, säger Mikael Johansson till SVT och förklarar varför.

– Därför att jag har tyckt att jag har varit inriktad på det här med vad jag vill göra med mitt liv. Då har det varit överskuggande att ägna tiden åt.

”Grand Hôtel var det billigaste alternativet”

Slöserimuseets adventskalender slutar med den nyhet som inledde vågen av avslöjanden om slöseri med skattepengar.

”Grand Hôtel var det billigaste alternativet”, sade Tillväxtverkets generaldirektör till DN.

Middagen på kostade 1.476 kronor per person, lunchtallriken kostade 375 kronor. Det var alltså det billigaste alternativet. Man undrar vilka de andra var?

Medarbetardagen kostade nästan en miljon kronor, och arrangerades trots att Tillväxtverket samtidigt behövde spara tio miljoner kronor. Varför? Tja, när DN granskade myndigheten visade det sig att man lagt sju miljoner kronor på middagar, konferenser och nöjesaktiviteter sedan 2010.

Men Tillväxtverkets festande är inte det allvarligaste, hur upprörande ovarsamheten med andras pengar än är.

Som Johan Norberg konstaterade:

”Jag känner nämligen till ett grövre exempel på slöseri, på 3,7 miljarder kronor – Tillväxtverket självt. För är det inte en illustration av den allra gråaste sidan av byråkrat-Sverige att våra politiker tror att sättet att främja fria företag och vilda entreprenörer är att starta ett statligt verk som arrangerar dialogforum, tar fram tillväxtplaner och delar ut bidrag?”

Efter kvittojournalistiken började Svenska Dagbladet  granska vilken nytta Tillväxtverket egentligen skapar. Ett exempel:

Tillväxtverket har satsat 375 miljoner kronor på att öka kvinnors företagande – utan utvärdering. Man vet helt enkelt inte om satsningen – som pågått sedan 2007 – har haft någon effekt över huvud taget.

Så agerar den som spenderar någon annans pengar på någon annan – oavsett om det handlar om medarbetardagar på Grand Hôtel eller mångmiljonprojekt utan utvärdering.

Granskningen kring Tillväxtverket inledde en våg av avslöjanden om slöseri med skattepengar. Den är också ett exempel på hur så kallad kvittojournalistik kan leda till ännu djupare granskningar. Därför finns den bakom lucka 24 i adventskalendern.

Förhoppningsvis slipper jag göra en liknande kalender nästa år – men tyvärr finns nog risken.

Kommunalrådet i Hörby

Alvar Aaltos sjukhusinredning från Formens Hus

Debattartikeln som inte kom in